PREMIÄR FYRTIOÅRSFEST

I helgen lämnade vi barnen med en barnvakt och gick på vår första fyrtioårsfest. Vid flera av samtalen med olika människor kom jag på att vi stod och pratade om sådant som hör livet till när man närmar sig fyrtio. Det handlade om trotsiga barn, hus och vitvaror som går sönder efter x antal år. Hade det varit mitt tjugoåriga jag hade jag antagligen gäspat och gått till baren för att svepa en tequila.

Våra barn var sjuka hela förra veckan och vi hostade ikapp. Vid tolvslaget lekte vi därför askungen och åkte hem för att somna med barnföttter på låren. Visst hade det varit kul att stannat på dansgolvet tills klockan fyra men det funkar inte när man ska upp innan sju morgonen därpå. På dagen hade jag dessutom hjälpt Linda i huset. Det tog mig fem timmar att riva ner en tapet som var ungefär fem kvadratmeter stor. Jag stod där med vattenspruta, drog ner tapet i flera lager och undrade hur jag skulle orka ladda om till fest.

Nu är jobbveckan igång och vi är stressade över lite för många leveranser, därav det här korta inlägget. Vi återkommer på fredag och hoppas att vi har fått upp näsan över vattenytan tills dess.

Läs om den andra sidan av myntet här!