SOL OCH TEGEL

Jag har precis varit och lämnat våra barn på förskolan och känt den största skammen. De senaste dagarna har varit minst sagt hektiska. Lansering av företaget, födelsedagskalas för vår nu treåriga son, städ, styling, besiktning och fotografering av vårt hus som ska läggas ut till försäljning. Vi har kryddat det hela med lite diskbråck hos maken som innebär att jag får sköta all markservice eftersom han inte ens kan plocka ur diskmaskinen. 

Jag har försökt så gott det går att hålla mig lugn genom att klämma in några löppass för att rensa stressen ur kroppen. Veckan har trots allt fungerat ganska bra eftersom ingen oväntat har inträffat. Tills igår kväll. Jag var hemma med barnen och en kompis till dem, fixade mat och plockade disk och tvätt med förhoppningen om att jag skulle få någon timme för mig själv innan läggdags. Då ringer min man med panik i rösten. Planen var att han skulle gå på föräldramötet som var inplanerat men han fick förhinder på jobbet precis när han skulle åka. Vi hade alltså missat föräldramötet och inte ens ringt och avbokat. 

Det blev ingen timme i fåtöljen för mig. Istället inventerade jag barnens ytterkläder. Fröken hade vänligt påpekat att dunjacka är lite väl varmt när det är tio plusgrader och sol ute. Våren skulle alltså fram. Insåg att båda behöver nya skor och mössor. Sexåringen går runt i en mössa i småbarnsstorlek. 

Det var, och är, fortfarande ett hopplöst kaos i groventrén som också är vår tvättstuga. Jag är inte jätteförtjust i den här vanliga 70-talslösningen med kombinerad tvättstuga och groventre. Det är en kompromiss som endast funkar för att spara kvadratmeter. Vi lyckas aldrig med att organisera alla ytterkläder, ren och smutsig tvätt till en bra lösning. 

Klockan nio somnade jag tillsammans med barnen efter ett kortisolpåslag som bokstavligen kändes i munnen. Det smakar så illa så att jag nästan kräks när jag får det. En effekt av att ha varit på högvarv lite för länge. 

Nyss var det svårt att se fröken i ögonen och berätta att nåt viktigt hade hänt på makens jobb och att vi inte kunde komma på föräldramötet. Något som alltså var viktigare än vårt barn.

Läs om den andra sidan av myntet på Headsblogg.