IDOLER?

För ett par veckor sedan var vi på ett seminarium och lyssnade till en framgångsrik företagsledare. Vi kunde inte låta bli att beundra honom men blev samtidigt avundsjuka på hans chosefria sätt. Hans lättsamma inställning till omvärlden. Ponera att en kvinna skulle uppträda och se ut på exakt samma sätt som han gjorde. Hålla ett anförande i total avsaknad av teorier eller vetenskap, iklädd ostruken skjorta och en ostylad frisyr. Frågan är vad det hade väckt för reaktioner. En kvinna som tar plats, tar över hela scenen och pratar med en stark röst om hur alla sinnen påverkar vår upplevelse av en miljö. Tänk om en kvinna skulle leverera enkla, galna idéer och tankar iklädd avslappnade, närmast hafsiga kläder. Skulle det leda till slutsatsen att vi har en intelligent, kreativ kvinna i rummet eller skulle vi förutsätta att hon är en gnutta galen? En kvinna som går utanför ramarna för hur en kvinna ska uppföra sig uppfattas tyvärr som en obekväm person. Att gå utanför normen kan straffa sig.  

Det är svårt att hantera en kvinna som levererar tokiga idéer med en blick som uppfattas som manisk, jagad. Vi har flera kvinnor i bekantskapskretsen som är okonventionella och excentriska, som har en energi och glöd och vägrar räta in sig i ledet. De beskrivs ofta som burdusa, pladdrandes och ointelligenta. Orättvist nog kommer männen nästan alltid undan med det. De beskrivs i helt andra ordalag, på ett positivt sätt, eftersom de alltid varit överordnade kvinnorna.

Det är skrattretande svårt för våra hjärnor att gå utanför normen, att se bortom våra cementerade föreställningar. Vi gillar att sortera in i fack, att kategorisera och stanna i det som är bekvämt. Då är det inte konstigt att de flesta av oss reagerar på det här sättet. I vår gemensamt uppbyggda samhällsstruktur är vi mycket mer tillåtande för hur män kan föra sig. Vi tar ett annat exempel. Tror ni att någon tv-kanal skulle nappa på pitchen om en sextioårig, kvinnlig artist som lagar mat halvnaken med en cigarett hängandes i mungipan? En svettig kvinna, med vinglas i handen, som berättat om att hon var en dålig mamma eftersom hon festade och knarkade när barnen var små men inte verkar märkbart ångerfull över att hon mist de åren. Nej, det skulle väl ingen nappa på tänker ni. Men tv3 tycker att det är en utmärkt idé. Tittarna likaså. De kör programidén med en manlig artist istället. 

Pluras kök som sänds på tv3.

Vi tittar på Plura under helgen och skärper till oss på måndagsmötet. Vi stryker skjortan, vaktar vår tunga, hoppar i obekväma, högklackade skor och tyglar kreativiteten. Vi vill ju inte framstå som maniska, flamsiga, ointelligenta kvinnor. Eller så skippar vi avundsjukan och jobbar på att bli mer som företagsledaren. Litar på kompetensen och magkänslan och låter inte rådande normer och strukturer sätta regler för hur vi bör framstå. 

Läs om framtoning och uppfattningar på ett annat sätt här.