SAN FRANCISCO

Hösten 2002 bodde jag och min pojkvän (numer man) i en sunkig, minimal lägenhet där duschblandaren var trasig och spisen inte gick att göra ren. När vi skulle tvätta oss fick vi sitta böjda under kranen som man fyllde badkaret med. Jag lade många timmar på buss och BART (Bay Area Rapid Transit=tunnelbanan) på väg till universitetet. Under tiden i San Francisco tog vi studielån och gjorde noggranna prioriteringar av hur vi skulle spendera dollar och cent. Vi ägde inga datorer eller mobiltelefoner så min man fick söka jobb på bibliotekets datorer där man endast kunde boka ett antal minuter per dag. Kulinariska upplevelser var inte högsta prio. Vi åt mest pasta till middag och varje dag gjorde min man syltmackor till lunch. Han käkade upp sina söta smörgåsar vid en vältrafikerad motorväg som dånade utanför sportaffären han fick jobb i. 

Innan vi åkte hem till Sverige hyrde vi en bil och körde den klassiska sträckan Highway 1. Största delen av sträckan längs kusten var mina ögon vidöppna  av fascination över det vackra landskapet men så fort vi svängde in i landet somnade jag. Jag sover så lätt i bilar. Det gick inte att stoppa mig så min stackars man fick sitta och köra med mig sovandes bredvid stora delar av sträckorna. Vi upplevde små hålor och stannade bland annat till i den lilla staden Solvang som grundades av danska lärare i början av 1900-talet. Bortsett från ett glaserat äpple tyckte jag inte att staden hade så mycket att erbjuda. I Los Angeles höjdes stressen redan innan vi kommit fram. Filerna på motorvägen var några fler än vad vi var vana vid. Vi blev kortvariga eftersom LA inte har så mycket att erbjuda fattiga studenter. Las Vegas kunde jag inte heller njuta av då jag bara såg tragiken i att tusentals människor med glansiga, dimmiga ögon spelade bort sina sista besparingar i en konstgjord stad mitt i öknen. Jag hade också svårt för de som intensivt önskade att lyckan ligger i att synas i vräkiga bilar och andra materiella tillgångar. 

Under resan bodde vi på slitna, billiga hotell som serverade ljusbrunt kaffe i frigolitmuggar till frukost. Hade man tur bjöds det också på en kanelbulle med frosting på eller ett wienerbröd. Frukt och musli var uteslutet. Nyttig mat är dyrare än fett- och sockerrika livsmedel och jag förstår att övervikt på vissa ställen är en klassfråga. Det är dyrt att leva sunt. 

San Francisco är en underbar stad och den kan jag rekommendera att åka till. Undvik dock de mest turistiga områdena vid Fishermans Wharf. Om du inte gillar att trängas med tusentals turister och bli påtvingad kepsar med Golden Gate-motiv vill säga. 

Läs om det andra sidan av myntet här. På fredag uppdaterar vi bloggen igen!