HÖGVILT PÅ HEMNET

För 12 år sen hoppade jag för första gången iland på Skaftö och mötte det lilla samhället Fiskebäckskil. Där har fiskare i alla år kämpat för att överleva. Under det expansiva 1800-talet omvandlades Fiskebäckskil till ett burget skepparsamhälle med en stor fraktflotta men är numer ett semesterställe. Jag promenerade på kullerstensgatorna och pekade på nästan varje skepparhus och sa naivt till min pojkvän att jag skulle kunna tänka mig att ha ett sommarhus där. Inte förrän senare förstod jag att prisbilden låg något högre än på andra sommarställen. Det som fiskarna använde till att förvara nät och andra redskap i säljs numer för miljonbelopp. Sjöbodarna som inte var värt nästan någonting för dem är idag högvilt på Hemnet. "Badgästerna" köper hus men också byggnaden bredvid för att "slippa" grannar och putsar på fasaden tills den blir nästan alltför perfekt. Varenda kotte som lägger slantar på fastigheter i Fiskebäckskil verkar tro att det är obliatoriskt med maritim inredning. De varvar därför randigt med stjärnmönster och fåglar och de flesta hem är likriktade på ett exklusivt och närmast fantasilöst sätt.

Foto: Leopolds antikvariat

Mina svärföräldrar äger en halv sjöbod med tillhörande halv brygga och svärfars släkt härstammar från ön. Min man har därför sprungit runt där varje sommar sedan han föddes och nu är det nästa generations tur att skaffa sig "sommarkompisar". Sommaren när vårt första barn hade fötts besökte vi inte ön och åren därefter var nästan omöjliga att spendera där. Ett-, två- och treåringar på en brygga vid havet är inte optimalt. Jag skulle inte ens kalla det för semester.

I år spenderade vår femåring några dagar ensam med farmor och farfar i sjöboden. Samtidigt invaderade Israel Gaza med en markoffensiv och ett civilt passagerarplan sköts ner över Ukraina. Vi kunde varje dag läsa i tidningen om alla civila offer, varav många barn. När vår son och dotter fick kärlek, omsorg och deras största trauma var att ramla i vattnet med flytväst på fanns det barn som flydde för sina liv, miste sina närmaste, blev traumatiserade för livet eller dog, alldeles för tidigt. I tidningarna stirrade tårögda, föräldralösa barn på oss med tom eller desperat blick och döda spädbarn låg inlindade i blodiga tyger efter galna attacker. I Sverige stängde vi tidningen, tog en sista klunk kaffe och lämnade tanken på de utsatta människorna ungefär samtidigt som vi hoppade i havet.

Foto: Hatem Moussa

Vår son plockade snäckor som han limmade fast på tändsticksaskar och sålde på kullerstensgatan. Pengarna som han tjänade skulle han spara eller köpa leksaker för. Jag kunde inte låta bli att tänka på att miljoner barn världen över tvingas att sälja prylar på gatan varje dag. De tvingas tjäna pengar för att överleva, inte för att köpa leksaker eller sätta in pengar på ett redan öppnat bankkonto. Här var de som handlade askarna nästan överdrivet vänliga. På andra ställen i världen ser det inte alltid likadant ut. Inte ens i Sverige. I en välmående semesterort var det enkelt att köpa tändsticksaskar till överpris av en hel och ren, blond, svensk liten pojke. Att ge fem kronor till en mörkhyad medmänniska på Drottninggatan i Stockholm verkar vara svårare.

Det är mer regel än undantag att barn inte har någonstans att resa på semestern. En del vet inte ens vad ordet semester innebär. Jag är mer än tacksam över att våra barn får uppleva en del av somrarna i Fiskebäckskil och inte i storstäders betong eller på flykt bland missiler och missär.

Nu är det sensommar och hösten väntar runt hörnet. Efter det kommer oundvikligen vintern och jag är trött på overaller vid blotta tanken, redan innan första lövet fallit. Vilken tur då att jag har sparat minnen från "Kilen", tankar på solvarm hud, barfotabarn och skratt med sommarvänner. Fastän det är svårt att tro, när man halkar runt i snömodd, kommer solen igen och jag hoppas få uppleva många, många fler somrar i vad jag kallar paradiset på jorden.

Läs om den andra sidan av myntet här.