SYSKON

Förra veckan fick vår andra syster sitt tredje barn. Hennes dotter och son fick en liten halvsyster att lära allt dom vet. För ett par sekunder tänkte jag att jag gärna vill ha sju barn. Att det är vad livet går ut på men sen kom jag på att jag troligtvis skulle gå sönder. Jag vill att mina barn ska bli sedda och bekräftade och herregud var jag har sett dem. Nu utropar jag mig inte till värdens bästa mamma, inte alls. Jag önskar att jag i de flesta fall kunnat vara lite mer avslappnad, lite coolare, ingen hönsmamma som jag blir kallad av mina syskon. Jag skulle vilja hushålla lite med energin som finns i kroppen, inte lägga precis allt på att se och bekräfta mina avkommor.

Minimänniskan är än så länge ovetandes om lyckan över att ha två syskon. Jag har växt upp med två systrar och en bror och vi är, och har alltid varit, väldigt nära. Det är något speciellt med syskon. Varje gång vi ses faller vi in i våra olika roller. Vår lillebror är vd och ägare av en klädkedja, en skäggig, storvuxen, kompetent person som oftast blir respekterad. När vi träffar honom ser vi storasystrar ingen vuxen man som gjort karriär. Vi ser en pojke med skägg som ropade "flickera, flickera" så fort vi släppte taget om kundvagnen på Konsum när vi var små. Han har fortfarande lite svårt med att vi avbryter honom och hysteriskt skrattar åt något annat när han har ordet. Vd:n är inte riktigt van det. Syskonpsykologi at it's best.

I våras startade jag Heads and Tails tillsammans med min äldsta syster. Våra tankar går i samma banor och när vi kör fast så kör vi verkligen fast. Det är inte optimalt. Tur att vi har andra i vår närhet som tänker utanför vår box, som ger värdefull input när våra synapser är identiska.

Foto: Severus Tenenbaum

När vi startade trodde jag aldrig att jag skulle sakna kallprat vid kaffeautomaten på ett kontor men ibland gör jag det. Häromdagen, när jag hade pms, diskuterade vi världsalltet. Vi kom på att vi ska inleda dagen med "universum, universum" istället för Astrid Lindgrens "döden, döden" men det kändes liksom alltför svindlande så vi skippade det. Ibland, men bara ibland, skulle det vara skönt att diskutera väder på fikapauserna för att inte helt förlora sig i tankar om livets ändlighet.

Vår systers alldeles nya dotter fick komma hem till sina stolta syskon i söndags. Samma dag som tretton procent av Sveriges röstberättigade gick till valurnorna för att lägga sin röst på Sverigedemokraterna. Jag önskar verkligen att det hade sett annorlunda ut och jag undrar hur den lilla minimänniskan kommer att uppleva samhället när hon är vuxen.

Läs om den andra sidan av myntet här och häng med oss till London senare i veckan via Instagram.