FÖRSTA ADVENT

Igår ställde vi ut på vår första mässa. Vi flängde runt för att hitta rekvisita, lånade soffa på IKEA och ett slagbord av min mans moster. En rumsgran pyntades med guldlöv som ursprungligen var örhängen som vi trädde med guldtråd i istället. Vi beställde en backdrop med vår logga som vi satte upp på mässingstänger, vi kånkade och bar och tillslut hade vi fått till vår monter. Det är inte alltid speciellt glamouröst att jobba som inredare. Vi slipper  i alla fall att gå till gymmet för att träna armarna.

På söndag är det första advent och det kan jag inte riktigt greppa. Planen var att flytta in i huset men det är inte riktigt klart. Idag flytspacklas golvet som ska torka i ett par dagar. Efter det kan det sista av köket monteras och jag ska fixa alla ytskick. Jag slet med att spackla skarvar i taket i helgen för att senare upptäcka att det blev fel. Jag fick därför göra om allting med migrän som resultat. Att stå med händerna ovanför huvudet och vinkla nacken uppåt i flera timmar är ingen bra ställning för kroppen...

För barnen börjar julafton redan på söndag. Vi brukar alltid få en adventskalender med små paket i från deras farmor och farfar. I år fanns tyvärr inte energin till det vilket är ledsamt. Jag eller min man får se till att fixa små paket tills på söndag. Det kommer säkert att likna den röriga kalendern nedan. Långt ifrån de prydliga adventskalendrarna som vi tipsat om på Headsblogg. Lizas familj brukar också göra en adventskalender. Lizas man tar sig an den uppgiften och varje år upptäcker han kvällen före den första advent att det inte fanns något omslagspapper hemma. Förra året löste han uppgiften med sin egen DIY och använde folie till fyrtioåtta paket. Han fäste dem på en vacker gammal adventskalender som hans mormor broderat. Den ska helst fästas upp på en spånskiva för att få lite styrsel men han spikade (!) fast kalendern på insidan deras fina vitrinskåp och vände helt sonika ut den över ena luckan. Voilà! Liza var nöjd med att han var lösningsfokuserad och ordnade inköp och kalender men det störde hennes estetiska sinne en aning. I nästa liv kanske dygnet har fler än tjugofyra timmar så att vi hinner med att skapa fina kalendrar.

Samtidigt som vi går och funderar över fina kalendrar skickade Lizas svärmor igår foton från Rumänien. Deras vänner hade pratat med några människor som tiggde som visade foton av familjen. Vännerna körde dit en husvagn efter att ha pratat med dem och åkte sedan ner till Rumänien och besökte byn. Här är ett foto därifrån. Övriga foton visar tilltufsade, smutsiga barn med ögon som slocknat. De står där utan strumpor och har inte en aning om vad adventskalendrar är för något. Hungriga barn som inte ens har ett helt tak över huvudet, vars mamma eller pappa åkte långt, långt bort i hopp om att samla ihop pengar till mat för dagen. Barn! Något att tänka på i julhysterin när vi stressade kånkar överfyllda kassar förbi frusna medmänniskor i jakt på nästa pryl. Istället för att överösa varandra med presenter kan vi tänka på de som inget har. Det finns massa hjälporganisationer att stötta. Det är så enkelt som att skicka ett sms. Sms:a till exempel Barn100 (eller Barn200 eller Barn300) till 72911 så dras det från telefonräkningen och går till Rädda Barnen.

Lycka till med eventuella kalendrar och gåvor till barn som inget har.

Läs om den andra sidan av bloggen här och ha en bra helg!