Nu är det vår och dags för trädgårdsarbete. Jag vaknar ur mitt ide med vinterblek hy och
torra fötter och kisar mot ljuset när jag tar mig ut i trädgården.Varje år har jag grandiosa
ambitioner och jag fixar och sliter för att växterna ska trivas och frodas.
Förra året dignade vår pion av stora feta knoppar. Jag var
överlycklig eftersom de är så vackra att ta in och sätta i vas. En dag när vi
var ute i trädgården så vägrade vår, då trotsiga, tvåårige, son att följa med
in och äta. När jag hungrig hade lirkat en stund blev jag irriterad på honom
och höjde rösten. Det blev aningens kontraproduktivt. Istället för att göra som
jag sa så klev han med bestämda steg fram till pionerna. Där stod han,
säkerställde att han fick ögonkontakt med mig, tog tag om pionens knoppar med
sina knubbiga händer och ryckte sedan av boll för boll. Det gick snabbt. Jag
sprang som i slow-motion fram till honom för att hejda massakern, men förgäves.
 |
| Foto: www.blomsterlandet.se |
Fyra år i rad har jag och barnen stoppat frön i jorden för
att odla persilja, dill, gräslök, sockerärtor och blandade blommor. Vi har inte
hunnit mura upp nån kryddträdgård så vi har sått i en planteringslåda som de
gamla ägarna tillverkade som står på gräsmattan. Barnen har förväntansfullt stått
lutade över den gamla lådan för att titta på de späda, små skotten men vi har
aldrig hunnit skörda kryddorna och blommorna. Varje år har rådjuren rensat hela
lådan. Vi har försökt med att hänga upp vita kartongbitar i träden för att skrämma iväg dem. Vi har också försökt med att lägga ut hönsnät men då blev jag så rädd att rådjuren skulle skada sig så vi tog bort det igen. Resultatet
blir att vi varje år står med en nästan helt tom planteringslåda. Vi har lärt oss
att rådjuren ratar gräslök.
Jag planterar också blommor, sallad, tomater och kryddor i
olika krukor som jag ställer på trädäcket. Det gör jag utan hjälp av barnhänder. Jag har även en vit buskros
som jag planterat i en gigantisk kruka. Varje år vattnar, gödslar och ansar jag
och blir sjukt stolt när rosen i juli fylls av knoppar. Det är ungefär samtidigt
som vi brukar åka på semester. Då glömmer vi alltid att be någon vattna. Varje
år har vi kommit hem till vissnande växter och en lusig ros. Fram i augusti
brukar mördarsniglarna börja kalasa på resterna och jag kapitulerar. Då skördar
jag äpplena istället och väntar på snön.
Vänd på myntet här.
 |
| Foto från www.pinterest.com |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar