FIGHT FIRE WITH FIRE

Då var det fredag igen och husrenoveringen går framåt enligt plan men inte riktigt efter budget. Eftersom vi stötte på problem i början med golvet i gillestugan så har arbetskostnaderna dragit iväg. När vi inte heller har kunskap nog att uppskatta hur många arbetstimmar som krävs för att huset ska stå färdigt så kryper stressen sig på. Men de senaste veckornas runtflyttande i kropparna och krävande arbeten för oss båda så drömmer jag mig bort till när huset står klart och vi kan vila lite på kvällarna istället för att arbeta.

Sinnesbilden blir då att föreställa sig hur vi kryper upp framför brasan. Just elden och fåtöljen har blivit synonyma med mitt välbefinnande. Jag har hela mitt liv haft ett ganska stort stort stresspåslag av flera olika anledningar. Jag hör till den skara som tvivlar på att stress är bra för kroppen. När jag hör att det pratas om positiv stress så tänker jag att det inte är stress de menar utan kanske vällust, nyfikenhet, glädje eller kanske driv. För mig är stress det påslag kroppen tar till för att klara sig ur en hotfull situation. Lever man med ständiga stresspåslag och har kroppen på högt varv så sliter det och kan göra att vi tar slut. Vi kan bli trötta, dumma och tjocka av för mycket stress och kan hamna i riktigt onda livsspiraler.

tvättbjörn?

Jag har varit där och jobbar hårt med att inte hamna där igen. Eftersom jag har levt en stor del av mitt liv under hög press så är det till viss del mitt "naturliga" tillstånd och jag går lätt tillbaka till gamla invanda vanor och mönster som inte är bra för mig och min omgivning. Jag såg programmet "Djävulsdansen" häromdagen och där pratade Sanna Lundell om att hon är vad hon kallar för en kaospilot. Hon är så van att befinna sig i kaosartade situationer att det är där hon på något konstigt vis känner sig hemma. Det är samma sak med mig och jag blir lätt rastlös av livets status quo. Jag tror att jag mår som bäst när jag får lösa problem och hantera kaos runt omkring mig när jag i själva verket måste öva på att leva i en vanlig, normal, vardag.

Plats för avkoppling i vårt tillfälliga boende.

I vuxen ålder har jag lärt känna mig själv och vet vad som är bra för mig. Hur jag ska bryta mina mönster. Jag, precis som alla andra, behöver sömn, bra mat, motion och total avkoppling. Det låter så lätt men när livet snurrar på för snabbt så är det lätt att fuska med någon av de här bitarna. Just nu slarvar jag med tre av fyra och jag är medveten om att det inte kommer att hålla i längden. Just nu måste jag skärpa mig vad gäller maten och masa mig ut i löpspåret igen. Jag behöver prioritera de här sakerna för att orka med den här påställda situationen som vi är i just nu. Det enda som jag inte kan realisera nu är det där med den absoluta avkopplingen. Jag saknar en plats för det. Jag saknar min eldstad och min fåtölj. Det var därför det kändes helt underbart häromdagen när den äntligen stod där och min avkoppling framför brasan är inom räckhåll.

Nästan klart?

Nu tar vi snart helgen igen. I kväll unnar vi oss sushi och sömn innan arbetet med huset fortsätter i morgon. Läs om den andra sidan av myntet här och ha en trevlig helg!