SJUK MEN VARM

En ny vecka har börjat och halsontet har äntligen släppt. Känner mig fortfarande lite klen i kroppen och det var lite konstigt att sätta på sig kläderna och gå ut idag. När man blir sjuk får man tid att vila och reflektera över saker. Jag var tyvärr som sämst i fredags när vi hade ordnat barnvakt och skulle på födelsedagsmiddag och jag tyckte riktigt synd om mig själv där jag låg med feber och halsont. Normalt hade jag kanske gråtit en skvätt och varit lite självömkande. Istället kunde jag inte riktigt släppa tanken på uteliggaren som sitter utanför det hyreshus som vi tillfälligt bor i.

Utan hem

Svårt att tycka synd om sig själv när det dag efter dag sitter en tandlös äldre man på samma plats. Han är i pensionsåldern, pratar inte svenska eller engelska och blir varje kväll upphämtad av någon i en gammal bil. Tydligen bor de i ett ouppvärmt parkeringshus i stan och de är en samling människor som varje dag sätter sig på olika platser för att samla in pengar.

Jag har så oerhört svårt att förhålla mig till det här. Jag har försökt fråga om han fryser men han förstod inte vad jag sa. Jag har gett honom en banan och mina barn har gett av sina sparpengar. Allt för att kunna lindra min egen frustration över situationen innan jag går upp i min uppvärmda lägenhet och gör mat åt mina barn. Jag har lite svårt att hålla reda på mina känslor inför att vi har tiggare på gatorna i vår stad. Människor som är väldigt långt ner på behovstrappan. När jag letar självförverkligande i att arbeta med företags visuella kommunikation eller en ny mässingspegel till badrummet så letar de mat för dagen.

Foto: hemlösa.se

Jag har växt upp i ett land där staten tar hand om våra svagaste där tanken är att ingen ska behöva vara hemlös. Är det för att jag är van vid att någon annan, staten, tar hand om de svagaste som det är så svårt för mig att konfronteras med situationen. Är det därför som det är svårt för mig att sträcka ut en hand och fråga om han vill följa med upp och äta en bit mat eller få en kopp kaffe? Är det därför jag tänker "Det gör säkert någon annan?" Den tanken är jag antagligen inte ensam om. Annars skulle han inte sitta där dag ut och dag in.

Läs om den andra sidan av myntet här.