EN INREDARES BEKÄNNELSER

Igår kväll tog jag en promenad. I reflexväst smög jag runt i mörka kvarter i duggregn och var på min vakt efter potentiella våldtäktsmän. På hösten och vintern sitter vi inne mycket mer än på sommaren och det känns nästintill klaustrofobiskt. Jag har dragits med förkylning och en envis hosta så jag har tvingats pausa löpturerna en månad nu. Promenera orkar jag i alla fall och det var otroligt skönt att pumpa runt lite syre i kroppen. Jag mötte flera människor som joggade och jag blev grymt avundsjuk på att deras puls var högre än min. Ville bara sätta igång och springa men med tanke på viruset i kroppen är det inte en särskilt bra idé. Sörjer lite att jag missat en hel månad av höstlöpning. Just när luften är kylig och som fuktigast, när det luktar skog och löven skiftar i orange är det som bäst att springa.

Ibland ifrågasätter vi, och andra, varför vi inte jobbar med ngt som har med vår utbildning att göra. Om vi hade levt by the book hade jag suttit på någon myndighet, NGO eller kommun och arbetat med att förbättra samhället. Linda hade definitivt varit chef och jobbat med personalfrågor. Hon har bland annat jobbat på ett bemanningsföretag i två år men sade upp sig eftersom hon ifrågasatte bemanningsbranschen och inte kunde stå för företagskulturen. Vi kämpar på med vårt relativt nystartade företag och drömmer stort. Det är inte en speciellt glamorös situation att leva på en lön men vi tror på att det kommer att löna sig i längden, annars hade vi inte satsat på det här. Vi vill inte driva någon hobbyverksamhet utan har en målbild av ett holdingbolag med tre ben. Sen är ingenting hugget i sten. Flyger inte det här är vi en erfarenhet rikare och visare. Då kanske tiden är inne för jobb på en myndighet.

Det känns som om tiden går mycket fortare nu när vi har ett eget företag. Snart proppar vi i oss julmat och tanken på all julklappshysteri gör mig nästan illamående. Uppskattningsvis köper de svenska hushållen julklappar för 16 miljarder kronor. Jag hoppas att en stor del av de beräkningarna inkluderar gåvor som gör skillnad. Jag tror dock inte det. Tyvärr. Mest är det nog plastprylar och annat överflödigt som gömmer sig innanför bjärta omslagspapper och krulliga snören. En hel del är antagligen också förtäckta plåster till själen för att kompensera för brist på tid och samtal med barnen. Varför inte skära ner på shoppingen och/eller ge gåvor till de som verkligen behöver det? Förra året gav vi alla kusinbarn en varsin present och sen fick de sitta ner medan min pedagogiska svärmor berättade en historia om barn som inget har. De fick sedan en varsin present som innehåll vetskapen om att de gett bort mat och kläder till hungriga, frusna barn.

Nedan kommer förslag på presenter för både stora och små som fina att köpa på Unicefs hemsida. Det finns bland annat skyddspaket mot Ebola, vätskeersättning, fotbollar, barnmorskepaket och vatten- och hygienpaket. Vill man slå på stort kan man även ge bort en fyrhjulsdriven bil.

Läs om den andra sidan av bloggen här. Vi återkommer på fredag!